Zakaah blev beordrat under det andra året av Hijrah, vilket gjorde de rika och fattiga mer jämlika och ökade samstämmigheten i samhället av Madinah och banden av broderskap för Allâhs skull blev starkare än tidigare. Sannerligen, så gick detta utöver zakaah för att inkludera frivillig välgörenhet.

Det är återberättat att Anas ibn Maalik [må Allâh vara nöjd med honom] sade,

”Abu Talhah var den rikaste bland Ansaar av Madinah gällande palmer och den förmögenhet som var mest kär för honom var [trädgården av] Bayraha, som låg mittemot moskén. Allâhs Sändebud [må Allâhs frid och välsignelse vara över honom] brukade gå till trädgården och dricka gott vatten som fanns där.”

Anas sade, ”När versen ”[TROENDE!] Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni [själva] värdesätter; Gud har full kännedom om vad ni ger.” [Surah al-Imraan 3:92] blev uppenbarad så gick Abu Talhah till Allâhs Sändebud [må Allâhs frid och välsignelse vara över honom] och sade, ”O Allâhs Sändebud, Allâh säger att ni inte kommer uppnå sann fromhet förrän ni ger åt andra av det som ni själva värdesätter och det som är mest kärt för mig är Bayraha. [Jag ger bort det] i välgörenhet för Allâhs skull och hoppas på att få dess belöning hos Allâh, så förfoga över det O Allâhs Sändebud så som Allâh visar dig.”

Allâhs Sändebud [må Allâhs frid och välsignelse vara över honom] sade, ”Bra gjort, det är en lönsam affär, det är en lönsam affär. Jag har hört vad du sa och jag tycker att du ska fördela det mellan dina släktingar.” Abu Talhah sade, ”Jag ska göra det O Allâhs Sändebud,” och han fördelade det mellan hans släktingar och hans farbröders söner.